Var tid har sina hjältar. När vi ska ta steget in i den post-konsumistiska eran vill vi nog gärna se tillbaka på vad som varit stort och avgörande i historien. Precis som vi alltid gjort. Över den tid som nu råder föreslår jag att vi reser ett monument där hjältarna hyllas. Jag tänker på de, sedan generationer tillbaka, trägna kassbärarna som släpat tonvis med mat, husgeråd, förpackningar och annat nödvändigt till sina hem. Vad är mer självklart än att redan nu fila på ett designförslag till Den okände konsumentens grav?






Istället för duk, pannå eller akvarellpapper provar jag måla på brunt golvskyddspapper som säljs i maffigt stora rullar, bland annat hos Cheapy. Det känns skönt att vara billig. Fritt och ansvarslöst. Skulle någon klaga på att hjulen snurrar för fort och att vi riskerar få en urholkad världsekonomi – ja då kan jag peka på mina nedklottrade bitar av golvskyddspapper och säga: Skyll på någon annan.
Jag tror jag avskyr akrylfärg. Det säger jag efter bara några timmar tillsammans med helveteskladdet. Ge mig lätta, luftiga akvarellfärger istället för denna flytande plastsmet! Jag målar till och med hellre med gouache. Och bara så ni inte tror att jag är den där udda, ensamma galningen som alltid blir först utpekad när något vansinnesdåd har inträffat – bara för att visa att jag inte är helt och hållet abnorm och felkonstruerad (titta inte på porträttet) ska jag tala om att frasen “I hate acrylic paint” ger 4 000 träffar på Google. Yes, nu känns det bättre.
Lite kentaur blev det allt efter att jag hade tänjt ut modellens midja och svängt till överkroppen. Andra försöket att måla med gouache slutade dels med en suck över den bristfälliga anatomin, dels med ett sug efter att få måla mer.


Strävan efter att kunna förflytta sig infinner sig redan tidigt i livet och utvecklas från de första stegen till cykeln, skolbussen och körkortet. Kommunikationer är helt enkelt en central del i varje människas dagliga liv. För Centerpartiet är människors möjlighet att röra sig en grundläggande frihetsfråga.
Är det en naken herde som genom hypnos försöker få sina får att sluta bräka och snarast kuta till stallet eftersom han har bråttom hem och inte vill missa den nya teveserien som strax börjar på kanal tolv? Eller är det en ung man som står modell på en krokikurs? Gissa!
Efter en halvtimme fick modellen kramp och måste fraktas till sjukhus med ansiktet stelnat i detta uttryck. Värre öde kan man nästan inte tänka sig. Konsten begär alltför stora offer. När ska tyranniet sluta? Säkert inte under påskveckan då konstnärerna sticker upp som mullvadar överallt i den skånska myllan.



